Under gårdagens bokskrivarfestival kom lite tävlingar med foton. Normalt brukar jag ha en angreppsvinkel 180 grader åt andra hållet, skyr sånt. Bet mig av tungan, gnagde av fingrarna… varför förmedlade jag att jag skulle bli social??? Så stor del av dagen vart detta projekt. Det tar tid att fixa och publicera.

Tänkte lite på gamla radion och fick lite idéer på scener/situationer att föreviga. Känner faktiskt vissa vart lite kluriga och bra, kanske t.o.m en känsla av stolthet. Både för gjort det och motiven. Alla publicerade på Instagram.

Det enda som tog ned min entusiasm, var när dottern sa ”Tönt” om mina bilder.
”Vilken dotter?” undrar ni säker?! Den nu mer arvlösa!

Sen vart det ganska mycket gjort med scenlistan och scener. Under veckan kom jag på en än mer elegant lösning, eller parallellberättelse till min roman. Måste bara väva in detta på ett riktigt snyggt sätt.